Berättelser från skogen.
Igår begav vi oss ut för att leta kantareller, det var tredje gången den här säsongen som vi gjorde ett försök.
De andra gångerna har vi inte ens hittat någon svamp som haft samma färg som en kantarell...
Vi åkte till ett ställe som min sambos bror säger att de alltid funnits kantareller, inget år hade han blivit besviken på sitt svampställe.
Vi parkerar bilen och börjar traska iväg, går väl en kilometer men nej... inte en enda kantarell.
Sambon ringer sin bror för att höra vart de gyllene satarna brukar hålla till och precis när första signalen går fram så slår han ner blicken, han står mitt i kantarellhorden! Själv hade jag bara stäpplat förbi dem.
Det var säkert bara en 15 stycken, vi blev glada ändå! Vi hade ju hittat de vi sökte och alltid skulle det räcka till varsin kantarelltoast! Vi går en bit till, jag hittar ännu ett litet kantarell-läger, dock var det ännu färre kantareller här.
Efter yttligare några meter hittar jag ännu en svamp, en stor ståtlig men ensam kantarell!
Vi beger oss längre in i skogen, traskar runt en kvart kanske, då ger jag upp och börjar gå mot stigen, plötsligt ser jag ett gul-orange fält i vänstra ögonvrån, jag tittar dit.. alldeles orangeskimrande står de där... kantarellfolket.
När vi kommer hem räknar jag svamparna, 94 stycken! Inte illa ändå!
Förutom svamparna hittade vi en toppmatad tvättmaskin och en ilsken grävling, men de lämnade vi i skogen.
Nu är det höst!
De andra gångerna har vi inte ens hittat någon svamp som haft samma färg som en kantarell...
Vi åkte till ett ställe som min sambos bror säger att de alltid funnits kantareller, inget år hade han blivit besviken på sitt svampställe.
Vi parkerar bilen och börjar traska iväg, går väl en kilometer men nej... inte en enda kantarell.
Sambon ringer sin bror för att höra vart de gyllene satarna brukar hålla till och precis när första signalen går fram så slår han ner blicken, han står mitt i kantarellhorden! Själv hade jag bara stäpplat förbi dem.
Det var säkert bara en 15 stycken, vi blev glada ändå! Vi hade ju hittat de vi sökte och alltid skulle det räcka till varsin kantarelltoast! Vi går en bit till, jag hittar ännu ett litet kantarell-läger, dock var det ännu färre kantareller här.
Efter yttligare några meter hittar jag ännu en svamp, en stor ståtlig men ensam kantarell!
Vi beger oss längre in i skogen, traskar runt en kvart kanske, då ger jag upp och börjar gå mot stigen, plötsligt ser jag ett gul-orange fält i vänstra ögonvrån, jag tittar dit.. alldeles orangeskimrande står de där... kantarellfolket.
När vi kommer hem räknar jag svamparna, 94 stycken! Inte illa ändå!
Förutom svamparna hittade vi en toppmatad tvättmaskin och en ilsken grävling, men de lämnade vi i skogen.
Nu är det höst!
Kommentarer
Trackback
